Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophes första tanke...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
j EAN-CHRISTOPHE
— Jo, utan tvivel. Det är manligare. Och
ni, ni är stark, men jag är inte vidare stark.
— Jag tror ändå att ni är stark, sade
Christophe, men bara på ett annat sätt. För
resten kommer jag just hit för att, om ni så
vill, hjälpa er att vara stark. Ty vad jag
redan sagt tillåter mig att med än större
uppriktighet tillägga att jag håller av er — utan
att därför binda mig för morgondagen.
Olivier rodnade. Förlamad av blygsel
fann han ingenting att svara.
Christophe blickade runt omkring sig.
— Ni bor bra illa. Har ni inte något
annat rum?
— Ett litet kyffe för onödigt skräp.
— Usch, man kan inte andas! Står ni
verkligen ut med att vistas här?
— Man vänjer sig vid allting.
— Jag skulle aldrig kunna vänja mig.
Christophe knäppte upp sin väst och drog
ett djupt andetag.
Olivier gick till fönstret och öppnade det
på vid gavel.
— Ni måtte aldrig trivas riktigt i en stor
stad, herr Krafft. Jag löper åtminstone inte
någon fara genom min styrka! Jag andas så
litet att jag kan leva överallt. Några
sommaraftnar äro ändå ibland rätt plågsamma till
och med för mig. Jag emotser dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
