Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophes första tanke...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
j EAN-CHRISTOPHE
vara den värsta av alla olyckor. Jag anade
inte att jag en dag skulle frivilligt bo och
antagligen dö just på en dylik plats. Jag har
fått lov att bliva mindre kritisk. Det kväljer
mig fortfarande, men jag försöker att inte
tänka därpå. Då jag stiger uppför trappan,
blundar jag och stoppar till öron och alla
sinnen; jag stänger in mig inom mig själv.
Och så... Titta bara! Där på andra sidan
taket ser jag toppen av ett grönt träd. Jag
brukar sätta mig i det här hörnet för att
undvika att se allting annat; om kvällen då vinden
sakta rör grenarna, inbillar jag mig att jag är
långt borta från Paris. De stora skogarnas
brus har aldrig förefallit mig så ljuvt som det
mjuka sorlet i de fina lätta bladen.
— Ja, jag anade nog, sade Christophe, att
ni drömmer jämt och ständigt, men det är
skada att i striden mot livets små
förtretlig-heter utnyttja en inbillningskraft som helst
borde användas till skapande av nytt liv.
— Är det inte de flestas öde? Slösar ni
inte själv bort er kraft i vrede och strider?
— Med mig är det inte samma sak. Jag
är född till kamp och strid. Se bara på mina
armar och händer. Att slåss, det är min hälsa.
Men ni, ni har inte något övermått av styrka.
Det synes nog för resten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
