Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophes första tanke...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDF.R SAMMA TAK
17
— Det skall jag säga strax. Spela bara.
— Vad?
— Vad ni vill.
Olivier satte sig med en suck vid pianot
och fogade sig efter den härsklystne vännen
som utvalt honom. Efter en lång tvekan
begynte han spela Mozarts adagio. Först darrade
hans fingrar och ban förmådde ej trycka på
tangenterna, men snart blev han djärvare. Han
trodde att ban blott upprepade Mozarts tanke
då ban utan att veta det avslöjade sin egen
själ. Musiken är ej någon förtegen förtrogen;
den röjer de hemlighetsfullaste tankarna hos
dem som älska den. Under Mozarts
gudomliga inspiration såg Christophe inte längre
Mozarts men den osynlige vännens drag: den
vemodiga sorglösheten, det ömma leendet hos
den unge känslige mannen med det rena,
skära, älskvärda sinnet. Men då Olivier nådde
fram till melodiens slut, till den höjd där den
smärtfyllda kärleken stiger och brytes,
hindrade en oövervinnlig blygsamhetskänsla
honom från att fortsätta, hans fingrar
stannade, rösten gav vika. Han lyfte sina händer
från pianot och sade:
— Jag kan inte mer.
Christophe, som stod bakom honom, böjde
sig ned och fortsatte den avbrutna strofen, så
sade han:
2. — Jean- Christophe. vii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
