Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De beslöto att taga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDF.R SAMMA TAK
23
lade balsam på såret. Olivier skrev vad ban
inte muntligen kunde uttrycka: sin glädje över
bekantskapen med Christophe och sin
tacksamhet över vad denne velat göra för honom.
Christophe svarade med ett översvallande och
dåraktigt brev, som erinrade om dem som han
vid femton års ålder skrev till sin vän Otto.
Brevet var fullt av Gemüth och dårskaper,
han vitsade på franska och tyska och satte
till och med melodier till sina skämt.
Slutligen satte de bo tillsammans. De
funno i Montparnassekvarteret fem trappor
upp i ett gammalt hus tre rum och ett litet
kök. Lägenheten var mycket liten och vette
åt en miniatyrträdgård innesluten mellan
fyra höga murar. Från deras våning såg
man långt bort. Utsikten sträckte sig över
muren mitt emot, som var lägre, till en av
dessa klosterträdgårdar som ännu finnas i
sådan mångfald i Paris, ehuru dolda och
okända för alla. Ingen människa syntes i de
övergivna gångarna. De gamla träden, som
voro högre och lummigare än i
Luxembourg-parken, dallrade i solen. Fågelsvärmar sjöngo.
Alltifrån daggryningen hördes trastarnas
flöjttoner, åtföljda av sparvarnas rytmiska
och larmande koraler. Om sommarkvällarna
ljödo tornsvalornas yrande skri, under det att
de klövo den ljusskimrande luften och gledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
