Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De beslöto att taga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
j EAN-CHRISTOPHE
var liten; tyvärr har jag inte något annat...
Hon var tjugufem år, då jag förlorade henne.
— Ack! sade Christophe rörd, hon var en
tid i Tyskland, inte sant?
Olivier böjde jakande på huvudet.
Christophe fattade Oliviers händer.
— Jag har ju råkat henne!
— Det vet jag nog, svarade Olivier.
Han omfamnade Christophe.
— Stackars liten, stackars liten!
upprepade Christophe.
De brusto bägge i gråt.
Plötsligt erinrade sig Christophe att
Olivier var sjuk. Han försökte lugna honom.
Han drog upp lakanet över hans rygg och
tvingade honom att stoppa ned armarna under
täcket. Han torkade milt Oliviers ögon och
satte sig vid hans huvudgärd. Han
betraktade honom.
— Se där varför jag kände igen dig.
Redan den första aftonen kände jag igen dig.
(Det skulle varit svårt att säga om han
talade till vännen som var honom nära eller
till henne som var borta.)
Men, fortsatte ban, du visste det då? ...
Varför sade du mig ingenting?
Och Antoinette svarade genom Oliviers
ögon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
