Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från denna den krigiska...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
j EAN-CHRISTOPHE
tecknade förbifarten; som Montaigne sade:
den eviga förbifarten, flyendet från dag till
dag från minut till minut. — Där funnos lärda
som voro förvissade om att allt var ett
universellt tomrum, ett stort intet, inom vilket
människan har skapat sin tanke, sin Gud, sin
konst, sin vetenskap. Likväl fortsatte de
oförtrutet att skapa världen och dess lagar —
denna mäktiga dröm som varar en dag. Av
vetenskapen krävde de varken lugn eller
lycka, ja, ej ens sanning — ty de tvivlade om
att nå sanningen — de älskade den blott för
dess egen skull, emedan den var skön, allena
skön, allena verklig. På tankens toppar såg
man dessa lärda, lidelsefulla ljusdyrkare,
likgiltiga för allt eget lidande, för all
missräkning, nästan för all verklighet, med slutna
ögon lyssna till själarnas tysta sång, talens
och formernas storslagna och spröda harmoni.
Dessa stora matematici, dessa fria filosofer —
världens mest logiskt stränga och positiva
andar — rörde vid den extatiska mysticismens
gräns, de bildade ett tomrum omkring sig
själva, de böjde sig över avgrunden, de
berusades av dess svindlande djup. I en natt utan
råmärken och utan slut läto de i upphöjt jubel
sin tankes blixt lysa.
Christophe böjde sig ned vid deras sida
och försökte även ban att skåda ned, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
