Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
j EAN-CHRISTOPHE
hjältes kompromisser en bitter missräkning.
De sågo sina vapenkamrater, människor, som
de ansett besjälade av samma lidelse för
rättvisan — då en gång fienden besegrats — störta
sig på bytet och taga makten med våld, röva
platser och utmärkelser och i sin tur trampa
på rättvisan. Allena en handfull män blevo
sin övertygelse trogna; de voro fattiga och
ensamma, alla partier förnekade dem och de
stötte alla ifrån sig. De höllo sig ensligt i
skuggan, förtärda av ledsnad och neurasteni.
De hoppades inte längre på någonting, de
vämjdes vid människorna och voro trötta på
livet. Ingenjören och hans hustru hörde till
dessa besegrade.
De gjorde inte minsta buller i huset. De
voro sjukligt rädda för att besvära sina
grannar, så mycket mer som de själva ledo av
de andras larm, fast de satte en ära i att inte
beklaga sig. Christophe tyckte, att det var
synd om de båda små flickorna, vilkas
naturliga behov av att skratta, röra sig och hoppa
omkring i varje ögonblick blev hämmat. Han
dyrkade barn och då han mötte sina små
grannar i trappan bevisade han dem tusen
små vänligheter. De små flickorna, som i
förstone varit mycket blyga, blevo snart nog
förtroliga med Christophe, som alltid hade
något lustigt att säga eller bjöd dem på kara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
