Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
j EAN-CHRISTOPHE
vaken blick att han fattade att ban saknade
alla möjligheter därtill. Han skulle
åtminstone velat leva i den atmosfär av konst och
förfinad smak som i fjärran syntes honom så
lysande och så fri från allt tarvligt. Denna
oskyldiga önskan gjorde det tyvärr omöjligt
för honom att umgås med dem som hörde till
hans egen klass. Och då överklassen, som han
försökte närma sig, slöt till dörrarna, blev
resultatet det att han inte umgicks med någon.
Christophe behövde sålunda inte göra sig stor
möda för att bliva bekant med honom. Han
blev snarare tvungen att skydda sig för
honom, annars hade Aubert oftare varit hos
Christophe än hemma hos sig själv. Han var
lycklig över att ha funnit en artist med vilken
han kunde tala om teater, musik och så
vidare. Men Christophe fann, som man lätt kan
förstå, inte samma intresse däri. Med en man
av folket skulle han föredragit att tala om
folket, men just detta ville inte den andre.
Allt eftersom man steg lägre ned blevo
även Christophes förbindelser med de andra
hyresgästerna allt sparsammare. För resten
skulle man behövt någon sorts trollformel, ett
»sesam öppna dig», om man velat komma in
till de människor som bodde tre trappor upp.
— På ena sidan bodde två damer som
förstelnat i en redan avlägsen sorg: fru Germain,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
