Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
j EAN-CHRISTOPHE
då det gällde att spela den rollen. Han kände
sig ganska blyg inför den värld som han
gjorde narr av. I grund och botten var han
inte riktigt säker om världen ej hade rätt och
han själv orätt. Han ansträngde sig att likna
andra människor. Han efterbildade deras
yttre vanor och åsikter. Men hur han än bar
sig åt, kunde han inte undgå att bedöma dem.
Hans förnimmelse av överdrifter var mycket
skärpt: allt som inte var klart och enkelt
plågade honom, och han förmådde inte dölja sin
otålighet. Han var isynnerhet känslig för
judarnas löjliga sidor, ty han hade ju bättre
än andra reda på dem, och trots den frisinnade
syn som inte godkände några rasens skrankor,
stötte han sig ofta mot de skrankor som
andra raser uppställa. Själv kände han sig
trots allt bortkommen i den kristna tanken,
och sålunda drog han sig värdigt tillbaka och
fyllde ut livet med sitt ironibemängda arbete
och med kärleken till hustrun.
Det värsta var att hans ironi inte ens
skonade henne. Hon var en god,
handlings-duglig kvinna, som önskade göra nytta och
ständigt upptogs av barmhärtighetsverk.
Hennes karaktär var betydligt mindre
invecklad än mannens; hon hade så småningom
styvnat till i en något karg människokärlek
och i en upphöjd, stel pliktkänsla. Hennes liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
