Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställningen var mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
j EAN-CHRISTOPHE
arbetade på var sitt håll, tjänade han som en
sorts föx-medlingslänk. Han gick från den ene
till den andre, och utan att de voro medvetna
därom, bildades dem emellan en ständig
idé-utväxling.
Då Olivier ville göra Christophe bekant
med honom, vägrade Christophe först; ban var
utledsen på de erfarenheter han haft av Israels
ras. Olivier skrattade och envisades samt
till-lade, att Christophe inte kände judarna bättre
än han kände Frankrike. Christophe sade
slutligen ja, men första gången ban fick se
Taddeus Mooch gjorde han en grimas. Mooch
var till det yttre alldeles otroligt judisk. Han
såg ut så som juden framställes av dem som
inte tycka om honom: liten, skallig, illa byggd,
med klumpig näsa och ögon som skelade
bakom stora glasögon. Ansiktet var nästan
övervuxet av ett svart, strävt och illa vårdat
skägg; händerna voro håriga, armarna långa
och benen korta och sneda. Han liknade en
syrisk Baal. Men hans uttryck var så gott
att Christophe rördes därav. Han var mycket
enkel och naturlig och pratade inte i onödan.
Aldrig något smicker! Endast ett par
takt-fulla ord och en outtröttlig iver att vara till
nytta. Han utträttade en tjänst innan man
hunnit bedja därom. Han kom ofta, kanske
alltför ofta, och nästan alltid medförde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
