Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställningen var mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
j EAN-CHRISTOPHE
fråga om att göra andra en tjänst. Han gjorde
det enkelt; med en nästan överdriven enkelhet.
Hans fel var att han alltför mycket påpekade
att han var enkel och uppriktig; men märkligt
nog var han det verkligen.
Christophe slets mellan sin motvilja och
sin sympati för Mooch, och en gång sade han
med ett barns hela naivitet ett grymt ord.
En dag, då han var särskilt rörd av Moochs
godhet, fattade han hans båda händer och
sade:
— Vilken olycka, vilken olycka att ni är
jude!
Olivier rodnade och hoppade till som om
det gällt honom själv. Han var förtvivlad och
sökte utplåna det sår som vännen tillfogat.
Mooch log endast med sorgsen ironi och
svarade:
— Det är en ännu större olycka att vara
en människa.
Christophe trodde, att detta bara var ett
infall. Men den pessimism som doldes i dessa
ord var djupare än han inbillade sig. Olivier
uppfattade den intuitivt med sin känslighet
och sin lyhörhet. Under den Mooch som
alla kände fanns en annan alldeles olika och
av motsatt art. Hans skenbara natur var
produkten av en kamp mot hans verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
