Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots den ömsesidiga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
j EAN-CHRISTOPHE
log åt den andres kraftiga men otympligt
tungrodda och föga invecklade ande, som
aldrig var i stånd att lära känna sig själv,
som lät bedraga sig av andra och av sig själv.
Christophes sentimentalitet, hans bullrande
känsloutbrott, hans lättrördhet verkade
retsamma och nästan en smula löjliga, även om
man helt såg bort ifrån en viss dyrkan för
kraften — den tyska övertygelsen om
knytnävens sedliga förträfflighet, »Faustrecht»,
vilken Olivier och hans folk hade goda skäl
att inte beundra.
Och Christophe stod inte ut med Oliviers
ironi, den drev honom ibland ända till raseri.
Han tålde inte heller Oliviers vurm att
resonera och att jämt analysera allting — en sorts
intellektuell osedlighet, förvånande hos en
man lik Olivier, som älskade den andliga
renhet vars källa just hade sitt ursprung i själva
hans vidsynta intelligens, som ställde sig
fientlig till allt förnekande och fann sitt behag i
att åskåda motsatta tankeriktningar. Olivier
betraktade tingen från en historisk, så att säga
panoramaartad synpunkt. Hans behov att
förstå allt var så stort att han samtidigt kunde
se alla skäl för och emot. Han förfäktade dem
i tur och ordning, allt eftersom man inför
honom försvarade den motsatta tesen, och
slutligen tappade han alldeles bort sig i sina sins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
