Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier kände familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
j EAN-CHRISTOPHE
en sak: de hemligheter han anförtrott Olivier
hade utlämnats åt Lucien Lévy-Coeur. Han
förmådde inte stanna kvar på konserten, han
gick ut ur salen. Euntomkring honom rådde
förintelse och natt. Ute på gatan var han
nära att bliva överkörd. Han sade sig: min
vän har förrått mig!...
Olivier var hos Colette. Christophe låste
sin dörr, så att Olivier inte vid hemkomsten
skulle kunna komma in och prata som
vanligt. Han hörde snart hans steg, hörde hur
han försökte öppna dörren, hur han viskade
godnatt. Christophe rörde sig inte. Han satt
i mörkret på sängkanten och höll huvudet
mellan sina händer. Han upprepade bara: »Min
vän har förrått mig.» Sålunda satt han kvar
en stor del av natten. Då först upptäckte ban
hur mycket ban älskade Olivier, ty han
vredgades inte ens över hans förräderi; han led
endast. Den som man älskar har alla
rättigheter, till och med den att upphöra att älska.
Man kan inte vredgas på honom, man är blott
ond på sig själv, man förebrår sig att man
är så föga värd hans kärlek eftersom ban
övergiver en — och detta är en dödens smärta, som
bryter sönder viljan till livet.
Följande morgon då ban återsåg Olivier
sade han ingenting. Det bjöd honom emot att
göra förebråelser, att klandra vännen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
