Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier kände familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
j EAN-CHRISTOPHE
de svaga och löjliga sidorna samt till och med
ett par fel i kompositionen. Han hade själv
inte alltid visat erkända mästare en
överdriven aktning, men han satte inte en heder
i att ständigt ha samma mening eller i att
äga en i allo fransk logik. Han hörde till de
människor som nog kunna påpeka felen hos
dem de älska, ehuru de inte tillåta andra att
göra detsamma. Det är för resten en helt
annan sak att av en passionerad tro på
konsten och en (om man så vill) obändig kärlek
som ej vill veta av något tarvligt — kritisera
så skarpt som helst, än att som Lucien
Lévy-Coeur insmickra sig hos massan och få
skrat-tarna på sin sida genom att göra sig kvick
på en stor mans bekostnad. Och så obunden
Christophe än var, fanns det en musik som
han tyst satt å sido, någonting som man inte
fick röra vid: det var mer och bättre än blott
och bar musik, det var musikens själ, ren och
välgörande, ur vars djup han hämtade tröst,
styrka och nytt hopp. Beethovens musik
hörde till denna kategori. Att se en drummel
skymfa den gjorde honom ursinnig. Frågan
gällde inte konsten, det var en hederssak. Allt
vad som giver livet värde: kärlek, hjältemod,
dygd, offertörst berördes därav. — Gud själv
talade! —Här lönade det sig inte att diskutera.
Man kan lika litet tillåta någon att bära hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
