Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier kände familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 173
— Är det till mig ni talar?
— Till dig, hund! vrålade Christophe och
sprang upp. Du ska då söla ned allt som är
stort i världen, fortsatte han i fullt raseri.
På dörren, komediant! Eller också kastar jag
ut dig genom fönstret.
Han närmade sig honom. Damerna veko
med små skrik åt sidan. En smula oreda
uppstod. Man omringade Christophe.
Lévy-Coeur hade till hälften rest sig, men återtog
snart sin vårdslösa ställning i fåtöljen och
fortsatte samtalet som om ingenting hänt;
han klippte likväl nervöst med ögonlocken och
kastade ögonen åt alla håll. Roussin ställde
sig framför Christophe, höll honom stadigt
fast i rockuppslagen och ledde honom sakta
mot dörren. Skamsen och rasande höjde
Christophe på huvudet och hade, tätt inför ögonen,
det breda vita stärkbröstet med
diamantknapparna, som ban mekaniskt räknade. Den
tjocke mannens andedräkt strök över hans
ansikte.
— Hör på, min vän, sade Roussin. Vad
går åt er? Vad är det för fasoner? Håll er
i skick! Vet ni inte var ni är? Är ni alldeles
galen?
— Aldrig i livet sätter jag min fot hos
er vidare! skrek Christophe. Han lyckades
slita sig lös och gick mot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
