Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier anade ingenting...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 177
tade. Med äkta tysk ihärdighet envisades
han, likgiltig för allt skämt. Han var så fast
besluten att lyckas, att man snart begynte
intressera sig för hans tafatta tålamod. En
åskådare gav honom några råd. Han, som
annars var så häftig, hörde saktmodigt på
och lydde som ett barn. Han stred emot sina
nerver, som kommo hans arm att darra. Han
spände alla muskler och drog ihop
ögonbrynen. Svetten rann utefter hans kinder,
han sade inte ett ord, men tid efter annan
skälvde ban till i vrede, och så begynte han
skjuta igen. Han stannade kvar två timmar,
och efter dessa två timmar träffade han
pricken. Ingenting kunde vara intressantare
att åskåda än denna vilja som övervann en
motsträvig, otymplig kropp. Bland dem som
i början skrattat åt honom, avlägsnade sig
några; de andra tystnade och förmådde inte
slita sig från skådespelet. De hälsade vänligt
på Christophe då han gick sin väg.
Hemkommen fann Christophe den gode
Mooch, som oroligt väntade på honom. Mooch
hade fått höra talas om uppträdet och ville
nu ha reda på tvistens orsak. Trots
Christophes undvikande svar — han ville ju inte
anklaga Olivier — gissade Mooch snart hur
saken hängde ihop. Som han bevarat sin
kallblodighet och väl kände de båda vän-
12. — Jean-Christophe. vii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
