Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under det att vagnen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
j EAN-CHRISTOPHE
vittnena fram och lyckönskade motståndarna.
Hedern var tillfredsställd — men inte
Christophe. Han stod där med pistolen i hand
och kunde inte fatta att allting var slut. Han
skulle helst önskat att man stannat kvar, som
vid skjutbanan föregående dag, ända tills man
träffat målet. Då ban hörde att Goujart
uppmanade honom att räcka handen åt
motståndaren, som ridderligt kom honom till mötes
med sitt evinnerliga småleende, blev ban
alldeles upprörd över denna komedi. Han
slängde i fullt raseri pistolen i marken och
störtade på Lévy-Coeur. Man fick all möjlig
möda att hindra honom från att med
knytnävarna fortsätta striden. — Vittnena ställde
sig i vägen medan Lévy-Coeur avlägsnade sig.
Christophe slet sig loss, och utan att bry sig
om de andras skratt och tillrop gick han med
stora steg in i skogen, talade högljutt och
gjorde otåliga rörelser. Han märkte inte ens
att han på slagfältet kvarlämnat hatt och
röck. Han gick allt djupare in. Han hörde
hur hans vittnen skrattande ropade på honom,
så tröttnade de och sysslade inte längre med
honom. Snart rullade en vagn bort och han
förstod att de farit. Han var ensam bland de
tysta, stilla träden, all hans vrede var
försvunnen, ban kastade sig på marken och
rullade sig i gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
