Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
j EAN-CHRISTOPHE
värdige besökare. Den unga flickan
presenterade bonom leende.
— Jaså, är det ni som är musikern? sade
översten. Då äro vi ju yrkesbröder!
Han tryckte Cbristopbes band. De
begynte tala i en vänskaplig, lätt ironisk ton
om de konserter de gåvo varandra till livs:
Cbristopbe på sitt piano, översten på sin flöjt.
Christophe ville gå, men den andre släppte
honom ej, ban kastade sig in i oöverskådliga
utredningar om musiken. Plötsligt
tvärstannade ban och sade:
— Kom och se på mina kanoner!
Christophe följde med, ehuru han undrade
vilket intresse översten kunde ha av att få
höra hans omdöme om det franska artilleriet,
översten visade honom med triumferande
uppsyn verkliga konststycken, kompositioner som
man kunde läsa baklänges eller spela
fyrhän-digt, den ene på vänster, den andre på höger
sida. Han hade gått igenom polytekniska
skolan, men hade alltid haft smak för musiken.
Det som han likväl mest älskade i musiken var
problemet, ty det tycktes honom vara (vilket
ju delvis är sant) en storartad intelligensens
lek. Han bemödade sig om att ställa upp och
lösa musikgåtor, som tävlade i överdrift och
onyttighet. Naturligtvis hade han under sin
militära bana haft föga tid att odla sin mani,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
