Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
j EAN-CHRISTOPHE
— Då jag är i trädgården och en
vindfläkt når mig, så är jag lycklig. Trädgården
tyckes levande och då vinden blåser fjärran
ifrån har den så mycket att säga.
Christophe såg trots all hennes
förbehåll-samhet den underström av vemod som hennes
goda lynne och hennes något meningslösa,
ansträngda verksamhet dolde. Varför försökte
hon inte att slippa ut ur detta tillstånd, att
göra sig fri. Hon var skapad för ett nyttigt,
verksamt liv! — Men hon åberopade faderns
ömhet och den svårighet han skulle haft att
skiljas ifrån henne. Christophe svarade
förgäves att översten, så stark och energisk som
ban var, inte behövde henne, att en man av
hans art mycket väl kunde reda sig ensam,
att ban inte hade rätt att uppoffra henne. Hon
tog fadern i försvar och bedyrade med en
»from lögn», att det inte var han som
tvingade henne att stanna, att hon själv inte skulle
kunna besluta sig för att lämna honom — och
till en viss grad talade hon sant. Det tycktes
vara en underförstådd sak både för fadern, för
henne och bela deras omgivning att allting
måste förbliva på samma sätt, att det inte
kunde vara annorlunda. Hon hade en gift
bror som fann det helt naturligt att hon intog
hans plats vid faderns sida. Själv var han
uteslutande upptagen av sina barn, ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
