Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
j EAN-CHRISTOPHE
pojke med konstnärliga anlag, han ville gärna
idka konsten, men fruktade att sätta sitt
borgerliga anseende på spel. I själva verket är
uppgiften inte så svår och många av våra
nutida konstnärer ha utan faror löst den. Man
måste endast vilja, men alla äro inte i stånd
till en så pass stor energiutveckling; de äro
inte tillräckligt säkra på sin vilja, och allt
eftersom deras ställning blir säkrare förankra de
sig i den utan uppror eller buller. Man skulle
inte klandra dem om de blott voro goda
borgare i stället för dåliga konstnärer. Men deras
missräkning har ofta kvarlämnat ett hemligt
missnöje, ett slags qualis artifex perco, som
något så när täckes av vad man brukar kalla
filosofi, ehuru det tär på deras liv, tills
dagarnas nötning och nya bekymmer utplånat
den gamla bitterhetens spår. Så var det med
André Elsberger. Han skulle velat ägna sig
åt litteraturen, men hans bror, som var
orubblig i sina tänkesätt, önskade att ban skulle
välja den vetenskapliga banan. André var
intelligent och ungefär lika mycket begåvad
för både litteraturen oeh vetenskapen. Han
var inte nog övertygad om att han var en
konstnär och han var säker om att ban
tillhörde borgarklassen. Han hade sålunda böjt
sig provisoriskt (man vet vad det ordet
betyder) under broderns vilja; han hade kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
