Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe företog sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
j EAN-CHRISTOPHE
Christophe rasade då han läste deras kåserier
och anmälningar.
— De ha då inte hjärta i kroppen,
grymtade Christophe.
— Vern är du ond på, frågade Olivier, är
det någon marknadstorgets gycklare ?
— Nej, jag är rasande på de hederliga
människorna. Lymlarna göra sitt yrke: de
ljuga, stjäla, röva och mörda. Men de andra,
som låta sig behandlas så och nöja sig med
att förakta — dem föraktar jag tusen gånger
mer. Om deras hederliga presskamrater, om
de ärliga och kunniga recensenterna, om
konstnärerna själva, som taga emot dessa narrars
piskrapp, inte läte dem hållas — av blyghet,
av fruktan att kompromettera sig eller av rent
skamlig beräkning: ett slags hemlig
överenskommelse med fienden i syfte att värna sig
mot slagen — om de inte hölle till godo med
slöddrets vänskap och beskydd, då skulle snart
nog denna oblyga makt skrattas ut och
oskadliggöras. Samma svaghet återfinnes inom alla
grenar. Jag har väl råkat tjugu hederliga
människor som sagt om en viss person: »det
är en usling», men varenda en kallade honom
i alla fall: »käre vän» och tryckte hans hand.
— »De äro alltför många» sades det mig. —
Ja, för många krukor, för många fega,
hederliga män!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
