Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svåraste var likväl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
j EAN-CHRISTOPHE
tuellt betonade man hade en verklig
Napo-leonsdyrkan. Han omgav sig med böcker och
minnen, där den stora imperialistiska
hjältedikten levde upp på nytt. Liksom många
fransmän från det nuvarande
skymnings-artade tidevarvet bländades ban av de
avlägsna strålarna från ärans sol. I inbillningen
upprepade han fälttågen, ban utkämpade
striderna och diskuterade om de olika
manövrerna. Han tillhörde dessa kammarstrateger
som det myllrar av i akademier och läroverk.
De förklara Austerlitz och bättra upp
Waterloo! Han var den förste att göra narr av denna
napoleonska vurm, han gav sin ironi fritt
spelrum, men han fortsatte inte dess mindre
att likt ett barn berusa sig med alla dessa
underbara historier. Vid somliga episoder
fick han tårarna i ögonen. Då han upptäckte
sin svaghet vred han sig i skratt och kallade
sig själv en gammal dåre. I själva verket var
det inte så mycket fosterlandskänslan som det
romantiska intresset och en platonisk kärlek
för handlingen som fängslade honom. Han
var dock en god patriot och mer fästad vid
Frankrike än många infödingar. De franska
antisemiterna göra en dålig gärning och begå
en stor dumhet då de genom sina
förolämpande misstankar avspisa franskvänligheten
hos de judar som bosatt sig i Frankrike. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
