Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svåraste var likväl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
j EAN-CHRISTOPHE
allt under det jag önskar att en dag med ränta
ge dem igen det kok stryk vi fingo av dem.
Men de andra, de inhemska fienderna, det är en
helt annan sak, de använda oärliga vapen:
sofismer, osunda ideologier och förgiftade
humanitära hugskott.
— Ja, ni är ungefär i samma
sinnesförfattning som de medeltida riddarna då de för
första gången befunno sig inför krut och
kanoner. Vad kan ni väl begära? Kriget
undergår en förvandling.
— Ja visst! Men låt oss då vara ärliga
och säga att det är krig.
— Antag nu att en gemensam fiende
hotade Europas civilisation, skulle ni inte då
förena er med tyskarna?
— Vi gjorde det i Kina.
— Se runt omkring er; är inte ert land,
äro inte alla våra europeiska länder hotade
just i det som utgör rasens idealism? Äro
de inte alla mer eller mindre ett rov för
äventyrare som tillhöra alla möjliga
samhällslager? Borde ni inte räcka handen till dem
bland era motståndare som ha verkligt värde
och andlig kraft? Hur kan en man sådan som
ni så föga hålla räkning med verkligheten?
Ni ser människor som strida för ett ideal som
inte liknar ert eget... Ett ideal är en styrka,
det kan ni inte förneka. I den strid som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
