Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han kom den i sanning...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 269
erinrade sig Goethe, som vägrat att taga del
i den hätska frihetsrörelse som år 1813
slungade Tyskland mot Frankrike.
Christophe insåg allt detta och han var
ändå inte lugn. Han som på sätt och vis rymt
från Tyskland och inte kunde återvända dit,
han som närt sin tanke med 1700-talets stora
tyskar — den gamle Schulz’ dyrkade vänner
— han som avskydde det nya Tysklands
militära och merkantila anda, han hörde nu en
orkan av lidelser brusa inom sig, och han
visste ej åt vilket håll den skulle driva honom.
Han sade ingenting till Olivier, men han
tillbringade sina dagar i ångest, spejande efter
nyheter. I smyg samlade han ihop sina
tillhörigheter och packade sin kappsäck. Han
resonerade inte; det var starkare än hans
förnuft. Olivier iakttog honom med ängslan,
han anade den strid som försiggick i vännens
själ och ban vågade inte utfråga honom. De
erforo endast behovet att komma varandra
ännu närmare än vanligt. De höllo mer än
någonsin av varandra, men de fruktade att
tala, de voro rädda att upptäcka en olikhet
som ånyo skulle ha skilt dem åt, såsom yttre
missförstånd redan skilt dem. Deras ögon
möttes med ett ängsligt och ömt uttryck, som
om de stått inför en evig skilsmässa, och de
tego orosfyllda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
