Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovädret gick lyckligtvis...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
j EAN-CHRISTOPHE
över att denna sammanslutning sker på min
bekostnad?... Pytt!... Jag är tillräckligt
stark ändå. Ocb så är det skönt att känna
sig vara mitt i den fors som virvlar bort en
— att lyssna till naturandarna som vakna i
hjärtat.
— De skrämma mig, sade Olivier, jag
föredrager en evig ensamhet mot en folkets
sammanslutning som skulle betalas så dyrt.
De tego. Ingendera vågade närma sig det
ämne som ängslade dem. Till slut gjorde
Olivier en ansträngning och sade med
halvkvävd stämma:
— Säg mig uppriktigt Christophe, ämnade
du resa?
Christophe svarade:
— Ja.
Olivier var säker om svaret, men ändå
fick ban en stöt i hjärtat. Han sade:
— Christophe!... Skulle du ha kunnat
strida mot oss.
— Jag vet inte. Jag frågade mig det inte.
— Men i ditt hjärta hade du gjort ditt val.
Christophe svarade:
— Ja.
— Mot mig?
— Aldrig mot dig. Du tillhör mig. Där
jag är, där är du med mig.
— Men du hade ändå varit mot mitt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
