Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovädret gick lyckligtvis...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
j EAN-CHRISTOPHE
— Käre Olivier, sade lian. Jag älskar dig
mer än mitt eget liv. Men du måste förlåta
att jag inte älskar dig mer än livet självt, mer
än rasens livssol. Jag avskyr den natt som
era oäkta framsteg vilja draga mig in i. Alla
era försakelsens ord skyla samma buddaistiska
Nirvana. Handlingen allena är levande, även
om den dödar. I denna värld måste vi välja
natten eller ock elden som förtär. Trots den
vemodiga blidhet, som breder ut sig innan
skymningen faller, vill jag inte veta av en
frid som är dödens förelöpare. De oändliga
rymdernas tystnad förfärar mig... Kasta
mer bränsle på elden!... Mer, mer! Kasta
mig också med om så behövs. Jag vill inte
att elden skall slockna. Om den slocknar är
det ute med oss, ute med allt som existerar.
— Jag känner igen din röst, sade Olivier,
den kommer från det förflutna barbariets
djup.
Han tog från en hylla en bok av hinduiska
skalder, och han läste den upphöjda åkallan
till guden Krishna:
Stig upp och kämpa med beslutsamt
hjärta; likgiltig för glädje och smärta, för
vinst och förlust, för seger och nederlag.
Kämpa med alla dina krafter.
Christophe ryckte boken från hans hand
och läste vidare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
