Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier anlände samma...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
j EAN-CHRISTOPHE
trötthet, med ansiktet dolt i händerna. Då
Olivier närmade sig märkte han att Christophe
sov. Så vakade han allena, tills sömnen i sin
tur sänkte sig över honom och han lutade
pannan mot sängens kant. Louisa tycktes le
milt och själv vaka över sina tvenne barn.
Då en ny morgon randades väcktes de av
hårda slag på dörren. Christophe gick och
öppnade. Där stod en granne, en snickare, som
kom för att varsko Christophe om att hans
närvaro blivit anmäld för polisen och att
han måste resa om ban inte ville bliva gripen.
Christophe vägrade att fly. Han ville inte
lämna sin mor innan han följt henne till
hennes sista viloplats. Men Olivier bönföll honom
om att resa. Han lovade att troget vaka över
allting, han tvang honom att lämna huset och
för att vara riktigt säker att han inte skulle
ändra sitt beslut följde Olivier honom till
tåget. Christophe envisades i att inte vilja
resa om ban inte åtminstone fick återse den
stora floden som han tillbringat sin barndom
vid; likt en havssnäcka bibehöll hans själ
alltjämt dess ekande sorl. Trots den fara det låg
för Christophe i att visa sig i staden måste
Olivier böja sig för hans vilja. De följde Ehens
strand, de sågo floden hasta bort i
hemlighetsfull frid mellan sina låga stränder mot sin
död bland de nordliga sandrevlarna. En stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
