Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under de följande dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
69
dom. Kvinnan uthärdar den ännu sämre än
mannen. En rik man är abnorm... Du
skrattar. Du gör narr av mig. — Vad vet den rike
om livet? Har han minsta gemenskap med
verkligheten? Har han någonsin känt
armodets fräna fläkt stryka över sitt ansikte,
känner han doften av det bröd som han själv
förtjänat, vet han något om den jord som
man mödosamt måste plöja, förmår han fatta
människor och ting, sådana de verkligen
äro?... Då jag var en liten pojke hände det,
att jag ett par gånger togs med på promenad
i storhertigens landå. Vagnen åkte förbi fält,
där jag kände till varje grässtrå, skogar där
jag brukade springa ensam omkring och som
jag dyrkade. Nåväl, jag såg ingenting mer.
Alla de kära landskapen hade för mig blivit
lika styva och stela som de dumbommar, som
förde mig med sig. Mellan mitt hjärta och
de gröna fälten hade inte endast dessa dryga
själar ställt upp sig som en skärm. Det var
till fyllest med de fyra bräderna under mina
fötter — denna, ovanför naturen rullande,
estrad!... För att jag skall kunna känna att
naturen är min moder, måste jag sticka ned
fötterna i den mjuka myllan liksom den
nyfödde som stiger ut i ljuset. Rikedomen skär
av det band som förenar människan med
jorden och sammanbinder alla jordens barn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
