Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under de följande dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
71
Olivier skrattade.
— Ja, vad vill du då? Jag kan väl inte
upphöra att älska Jacqueline därför att hon
inte är fattig, och jag kan inte heller tvinga
henne att vara fattig, emedan hon älskar mig.
— Nåväl, om du inte kan rädda henne,
så rädda åtminstone dig själv; det är också
det enda medlet för att rädda henne. Håll
dig obesmittad. Arbeta.
Olivier behövde inte höra Christophes
varningar. Hans själ var om möjligt ännu
ömtåligare än Christophes. Han tog dock inte
Christophes anfall mot pengarna på fullt
allvar. Han hade själv varit rik och han
avskydde inte rikedomen; han tyckte att den
passade Jacquelines vackra gestalt. Men han
tålde inte att man skulle kunna förbinda hans
kärlek med en misstanke om vinningslystnad.
Han anhöll åter om att få inträda i
universitetets tjänst. För ögonblicket kunde hän
endast hoppas på en föga framstående anställning
i en provinsstad. Det var en bedrövlig
bröllopspresent, som han sålunda erbjöd
Jacqueline. Han talade blygt med henne om saken.
Först hade Jacqueline svårt att fatta hans
skäl; hon tyckte att de härrörde från en
överdriven stolthet, som Christophe uppväckt hos
honom, och hon fann den löjlig. Är det inte
naturligt, då man älskar att med samma hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
