Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under de följande dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
79
inte skulle göra henne något alls» att gifta
sig, och hon var nu i färd med att vinna
vadet. Hon glömde nästan, att det var hon
som gifte sig och den tanken roade henne.
De andra spelade sin roll för de nyfikna
åskådarna, som tittade på dem. Herr Langeais
bröstade sig; hur uppriktig hans ömhet för
dottern än var, så var han mest upptagen av
att lägga märke till dem som voro tillstädes
samt att undra över om han glömt att inbjuda
någon. Christophe allena var rörd. Han
allena kände i stället för både föräldrar,
brudpar och vigselförrättare.
Om aftonen avreste det unga paret till
Italien. Christophe och herr Langeais följde
dem till stationen. De unga voro glada och
dolde inte sin otålighet att komma i väg.
Olivier såg ut som en yngling, Jacqueline
liknade en liten flicka.
Vilket vemodigt och ömt behag ha ej
dylika avsked! — Fadern är en smula sorgsen
över att se sin dotter bortförd av en främling
— fjärran och för all tid. Men de unga erfara
endast en berusad frihetskänsla. Livet har
inte längre fjättrar och band, ingenting hindrar
dem mer. De tyckas ha nått krönet; nu kunna
de gärna dö, de äga allt, de frukta intet...
Sedermera märka de att de endast kommit till
en anhaltspunkt. Vägen fortsätter och slingrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
