- Project Runeberg -  Jean-Christophe / VIII. Väninnorna /
133

(1918) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Louise Åkerman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNINNORNA

133

För att undslippa sitt eget jag började
han att gå på teatern, som han under en lång
tid lämnat åsido. Teatern tycktes honom för
resten vara en god skola för musikern, som
önskar iakttaga och annotera lidelsernas
tonfall.

Visserligen hade han inte mer sympati
för franska pjäser nu än vid början av sin
vistelse i Paris. Alldeles oavsett den ringa
smak han hade för de evinnerligt upprepade
både råa och fadda ämnena av erotisk
psyko-fysiologisk art, syntes honom fransmännens
teaterspråk vara absolut falskt, isynnerhet i
versifierade dramer. Varken deras prosa eller
deras poesi liknade folkets levande språk.
Prosan var ett konstlat språk; hos de bästa
var det de mondäna krönikeskrivarnas
talesätt, hos de sämsta var det tarvliga
följetongsskribenters svada. Poesien gav rätt åt Goethes
infall:

Poesien lämpar sig för dem, som
ingenting ha att säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:35:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jeanchr/8/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free