Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För att undslippa sitt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
JEAN-CIIRISTOPHH
såg sin mor och sin syster gråta, lida,
underkasta sig och förnedra sig. Och hon hade den
förbittrade viljan att inte underkasta sig, att
undfly denna hemska omgivning. Alla hennes
instinkter voro upproriska. Ibland hade hon
nervkriser, hon klöste och bet om man slog
henne. En gång försökte hon att hänga sig.
Hon fullföljde inte sitt uppsåt. Knappt hade
hon börjat, förrän viljan svek henne — hon
blev rädd att lyckas. Hon begynte att kvävas
och medan hon med stela, otympliga fingrar
ansträngde sig att lösa upp repet, stegrades
inom henne ett rasande livsbegär. Om hon
inte kunde fly bort genom döden — Christophe
log, då han erinrade sig sina egna likartade
försök — lovade hon sig att bliva fri och rik
och trampa under sina fötter alla dem som
förtryckte henne. Hon hade avlagt det löftet
en afton i sitt kyffe, under det att hon i
rummet bredvid hörde moderns skrik under
slagen, mannens eder samt systerns gråt. Vad
hon kände sig eländig! Och likväl beredde det
högtidliga löftet henne lättnad. Hon bet ihop
tänderna och tänkte:
Jag skall krossa er alla.
I denna dystra barndom fanns en enda
ljuspunkt.
En av de gatpojkar hon lekte med i
rännstenen — son till teaterns portvakt — släppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
