Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter den natten var hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
JEAN-CIIRISTOPHH
mån hade rätt. De första L i e d e r som
komponerades till Goethes dikter voro måttfulla,
sedan kom Schubert med sin romantiska
känslosamhet som vanställde dem; Schumann
blandade in sin ungmötrånad och så gick
rörelsen vidare, ända till Hugo Wolf, med en
mer och mer understruken deklamation,
opassande analyser och anspråk på att belysa
själens undangömdaste hörn, varje slöja som
dolde själens mysterier slets isär; allt det som
fordom nyktert och kort utsädes av en man,
skreks nu ut av okyska slinkor som visade hela
sin nakenhet.
Christophe blygdes en smula för denna
konst, som han kände sig besmittad av, och
utan att vilja återgå till det förflutna (en
enfaldig och onaturlig önskan) härdade han sig
i döda stora mästares själar som ägt tankens
stolta förbehållsamhet och uppfattningen om
en stor kollektiv konst. En dylik ande
besjälade Hændel då han — föraktande sin tids
och sitt folks gråtmilda pietism — skrev sina
kolossala an th ems och oratorier:
hjältedikter, folksånger skrivna för folket... Det
svåraste var att finna ämnen som likt bibeln
på Hændels tid kunde väcka gemensamma
sinnesrörelser hos det nutida Europas folk.
Det nutida Europa har ej längre en
gemensam bok; en gemensam bön eller en tros-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
