Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe hade lyckats...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
201
möjlighet att bliva erkänd, som Hecht hittills
förlänat ihonom.
Plötsligt slog allting om. Den bebådade
artikeln publicerades ej. De illvilliga
antydningarna tystnade. Fälttåget upphörde med
ens. Och vad mer var, två eller tre veckor
senare skrev tidningens kritiker — på ett till
synes tillfälligt sätt — några berömmande ord,
som tycktes vittna om att freden var sluten.
En stor förläggare i Leipzig skrev till
Christophe och erbjöd sig att giva ut hans verk och
detta på mycket förmånliga villkor. Ett
älskvärt brev, som bar den österrikiska
ambassadens sigill, uttryckte en önskan att få uppföra
några av hans kompositioner på galasoaréer
som gåvos på ambassaden. Filomela, som
beskyddades av Christophe, blev ombedd att
låta höra sig på en av dessa soaréer och snart
därefter erhöll hon anbud från den italienska
och den tyska koloniens förnämsta medlemmar
i Paris. Christophe själv, som ej kunde
undvika att gå på en av dessa soaréer, blev ytterst
väl mottagen av ambassadören. Ett helt kort
samtal visade honom likväl att hans värd, som
var föga musikalisk, inte alls kände till hans
kompositioner. Varifrån kom då detta plötsliga
intresse? En. osynlig vän tycktes vaka över
honom, bortskaffa alla hinder och utjämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
