Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe hade lyckats...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
203
kände ett stort behov att åtminstone ett par
veckor finna en fristad i en mild ensamhet.
Ja, om han bara några dagar fått hämta nytt
mod i sitt fädernesland! Så småningom
förvandlades denna önskan till en sjuklig fix idé.
Han ville återse sin flod, sin himmel, sina kära
dödas gravar; han måste återse dem. Men han
kunde det ej, ty han satte då sin frihet på spel.
Den häktningsorder som utfärdats mot honom,
då han flydde från Tyskland, ägde allt
fortfarande giltighet. Men han var färdig till alla
dårskaper, blott han finge komma dit för en
enda dag.
Lyckligtvis talade han därom med en av
sina nya beskyddare. En ung attaché vid tyska
ambassaden, som Christophe råkade på den
soaré, där man uppförde hans kompositioner,
sade honom hur stolt Tyskland var över att äga
en sådan musiker, men Christophe svarade
bittert:
— Mitt land är så stolt över mig att jag
hellre finge dö än överskrida dess gränser.
Den unge diplomaten bad Christophe
förklara sakens läge, och några dagar senare
uppsökte han Christophe och sade:
— Man intresserar sig för er på högre ort.
En mycket högt ställd person, som allena har
makt att förhindra verkan av den dom som
svävar över er, har erhållit meddelande om er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
