Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe återsåg ännu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
211
varit god mot honom. Hon hade inte mistat
något av sin godhet och hon var naturligare
i sitt sätt än Minna. Men hon behandlade
alltjämt Christophe med den lilla
vänskapsfulla ironi, som fordom retade honom. Hon
hade stannat på samma punkt, där han lämnat
henne. Hon beundrade fortfarande samma
saker, och det tycktes inte vara henne möjligt,
att man kunde göra någonting bättre eller
annorledes. Hon jämförde den forne
Jean-Christophe med den nuvarande och hon
föredrog den forne.
Runt omkring henne hade ingen — ulom
Christophe själv — förändrats. Den lilla
stadens trånga synkrets, dess orörlighet plågade
honom. Hans värdfolk underhöll honom en
stor del av aftonen med allsköns skvaller om
folk, som han inte kände. De lågo formligt
på lur för att upptäcka sina grannars löjliga
sidor, och de påstodo att allt som inte
liknade dem och deras vanor var löjligt. Denna
illvilliga nyfikenhet ingav Christophe en
outhärdlig känsla av obehag. Han försökte att
tala litet om sitt liv i utlandet, men han märkte
strax sin absoluta oförmåga att inviga dem i
den franska civilisation, som visserligen skänkt
honom mycket lidande, ehuru den nu blev
honom kär, då han i sitt eget land
representerade den — denna fria latinska ande, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
