Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Om man önskar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
JEAN-CHRISTOPHE
visan i ett krossat förflutet, en bannlyst
kungaättling, en utplundrad kyrka. En tredje ser
orättvisan i en förkvävd framtid, i en hotad
frihet. Folket finner den i olikheten, de
utvalda i jämlikheten. Det existerar alla arter
av orättvisa, och varje tidevarv utväljer sin
särskilda orättvisa, både den som den
bekämpar och den som den uppmuntrar.
Vid denna tidpunkt vändes världens
största ansträngningar mot de sociala
orättvisorna — och omedvetet inriktade den sig på
att producera nya.
Säkerligen voro dessa orättvisor stora och
bredde ut sig inför allas ögon, alltsedan
arbetarklassen växt till i antal och styrka och
blivit ett av statens väsentligaste kugghjul.
Men trots dess talares deklamationer var
arbetarklassens ställning inte sämre; den var
bättre än den någonsin varit i det förflutna.
Förändringen kom sig inte därav, att den led
mer, men av att den blivit starkare — starkare
just genom den fientliga kapitalstyrkan,
genom den ödesbundna ekonomiska och
industriella utvecklingen som samlat arbetarna i
arméer färdiga till strid. Mekaniseringen
hade satt dem vapen i händerna och hade
gjort varje verkmästare till en härskare som
befallde över ljuset och blixten, över världens
rörelse cch energi. Från denna massa av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
