Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Om man önskar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
JEAN-CHRISTOPHE
den dag då den griper omkring sig likt en
smitta; den slår då rot inte på grund av sina
förtjänster utan genom de människor som
förkroppsliga den och i den ingjuta nytt blod.
Då slår plötsligt den förtorkade plantan,
Jerikos ros, ut i blom, den växer och uppfyller
luften med sin starka doft. Så var det med
de tankar vilkas brokiga fana förde de
arbetande klasserna till anfall mot borgarståndets
kasteli; de hade alla stigit fram ur borgerliga
drömmares själar. Så länge de stannade kvar
i borgarståndets böcker förblevo de döda:
— museiföremål, inlindade mumier i glasskåp
som ingen tittar åt. — Så snart folket
bemäktigade sig dem gjorde det dem folkliga och
förlänade dem den hetsiga verklighet som
ombildade dem och väckte dem till liv. Folket
blåste in i de torra abstrakta förnuftsskälen
sina egna hallucinerade förhoppningar; — en
brinnande vind började blåsa, tankarna
fortplantade sig vidare; man smittades av dem
utan att man visste av vem eller hur.
Människorna betydde föga. Den andliga farsoten
fortsatte att utbreda sig, och det hände att
inskränkta människor förde in den i de
utvaldas krets. Var och en var omedvetet
smittobärare. Dessa fenomen av intellektuell
smitta höra alla länder och alla tider till. De
smyga sig till och med in i aristokratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
