Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Olivier och Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
43
tid om den sociala frågan? Vilken fråga?
Fattigdomen?
— Jag känner till den, sade han. Min
far, min mor, jag själv, alla ha vi erfarit
den. Man har endast en sak att göra, att
arbeta sig upp ur eländet.
— Alla kan det inte, sade Olivier, de sjuka
de som har otur.
— Ja, dem måste man hjälpa, det är
sol-klart. Men att upphöja och beundra dem, det
är en annan sak. Fordom åberopade man sig
på den starkes förhatliga rätt. Jag vet
verkligen inte om den svagaste rätt inte är ännu
mer förhatlig, den försvagar nutidens tanke,
den tyranniserar den och ockrar på de starka.
Det tyckes nästan som om det blivit en
förtjänst att vara sjuklig, fattig, obegåvad och
besegrad — som om det vore en last att vara
stark, sund och ha lyckan med sig, att vara
aristokrat till blodet och till själen, och det
löjliga är att de starka är främst i att tro
på en dylik saga... ett utmärkt
lustspelsuppslag, min gode Olivier.
— Jag föredrar att låta andra skratta åt
mig än att tvinga andra att gråta.
— Beskedliga pojke, sade Christophe. För
tusan, vem har velat påstå motsatsen. Då
jag ser en puckelryggig, så får jag ont i
ryggen. Vi spelar lustspelet, vi skriver det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
