Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Olivier och Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
45
löshet eller ett bepansrat hjärta som kan
bekämpa avsmaken för handlingen. Det är nog
klokast att jag avhåller mig. Jag går in på
att utstå det onda, men jag vill åtminstone
inte vara med om att gilla det.
Men trots sin överdrivna klarsynthet
bibehöll denne man, som vämjdes vid all
regelbunden politisk handling, likväl en hägrande
förhoppning om en revolution. Han visste att
det var en drömbild, men han stötte den inte
ifrån sig. Det var en sorts rasmysticism.
Man tillhör inte ostraffat västerlandets
största förstörande och uppbyggande nation, som
river ned för att bygga upp, och bygger upp
för att ånyo riva ned — ett folk som leker
med idéerna och med livet, ett folk som
ständigt kastar allt överbord för att ånyo begynna
leken med sitt eget blod som insats.
Christophe bar inte inom sig denna
ärftliga messianism. Han var för germansk, för
att ban skulle lockas av en revolution. Han
tänkte, att man inte så lätt förändrar världen
— vilken mängd teorier, vilken massa ord,
vilket onödigt buller och bråk!
— Jag behöver inte, sade han, göra en
revolution eller prata om revolutionen för att
bevisa min egen kraft. Jag behöver inte, som
dessa hyggliga unga män, omstörta staten och
återställa en konung eller en allmän välfärds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
