Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Christophe märkte inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
69
Men naturen är starkare än förnuftet. Då
Christophe kom i beröring med syndikaten
— dessa de svagas fruktansvärda
sammanslutningar — uppreste sig hans kraftiga
individualism. Han kunde inte hjälpa att han
föraktade män som måste kedja ihop sig för
att skrida till kamp, och om han än godkände
att de underkastade sig denna lag, så
förklarade han, att den inte passade för honom.
Man måste även erinra sig, att om de svaga
och förtryckta äro sympatiska, så upphöra de
alldeles att vara det, då de i sin tur bli
förtryckare. Christophe som förut ropat till allt
hyggligt folk: »Förena er,» fick en mycket
obehaglig känsla, då han första gången
befann sig mitt ibland dessa föreningar av
hyggligt folk, uppblandade med andra, som voro
mindre hyggliga, alla uppfyllda av sina
rättigheter och sin kraft och färdiga att
missbruka dem. De bästa, dem som Christophe
råkat »under samma to/e», i alla våningarna,
de drogo inte någon fördel av dessa kampens
sammanslutningar. De voro för blyga och
för grannlaga och skrämdes bort av allt detta
buller; deras öde var att bli krossade. De
voro gentemot arbetarrörelsen i samma läge
som Olivier och många andra unga
ädelmodiga män ur medelklassen. Deras sympatier
gingo till de arbetare som organiserade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
