Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Sålunda meddelande sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
77
genomskådade den borgerliga fegheten och
roade sig med att skrämma den genom att
visa sig starkare än han var. Han gjorde sig
inte någon möda att dölja detta för
Christophe. Graillot kritiserade allting, ban fann
allt vad man ville göra felaktigt, och han
splittrade allting. Joussier åter var bejakande,
ban ville alltid ha rätt, han insåg mycket väl
sina arguments brister, men han envisades
blott ännu mer. Han skulle gärna uppoffrat
sin saks seger för sina stolta principer, men
han vacklade mellan inbilsk tro och ironisk
pessimism, i senare fallet bedömde han strängt
ideologernas lögner och tvivlade på alla
ansträngningars värde.
De flesta arbetare liknade honom. På en
kort stund föllo de från ordsvallets berusning
ned till absolut misströstan. De hade kolossala
illusioner som inte vilade på någon fast grund.
De hade inte mödosamt erövrat dem, och ej
heller själva skapat dem. De hade anammat
dem färdiga till följd av en naturlig
tyngdlag, som även i deras förströelser ledde dem
till att välja det minst ansträngande:
dryckeslag och sämre nöjeslokaler. — En obotlig
tankelättja som likväl var ursäktlig: det
utmattade djuret krävde endast att i ro få idissla
sin föda och sina drömmar. Men då
drömmarnas rus skingrats, återstod blott en torr strupe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
