Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Sålunda meddelande sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
JEAN-CHRISTOPHE
de föraktliga och ting av ringa värde och de
som ingenting äro för att nedergöra dem som
äro...»
Vem som än var den härskare som
regerade över allting — förnuft eller oförnuft —
och om än den sociala organisation, som
syndikalismen förberett, för framtiden
betydde ett relativt framsteg, så tyckte Olivier
dock inte att det var mödan värt att Christophe
och han skulle förbruka hela sin
illusionsförmåga och sin uppoffringskraft i denna
jordbundna kamp som inte öppnade vägen för nya
världar. Han var djupt besviken i sitt
mystik-uppfyllda hopp om en revolution. Han tyckte
inte heller att folkets massa var bättre eller
ärligare än de andra klasserna; den var
isynnerhet inte nog olikartad. Mitt i den
skummande forsen av själviska intressen och
lidelser drogos Oliviers ögon och hjärta till de
självständigas små öar — gruppen av verkligt
troende som höjde sig till ytan och flöto likt
blommor på vattnet. Eliten må, om den vill,
försöka att blanda sig med massan, den drages
dock alltid till eliten — alla klassers och alla
partiers elit — till dem som bära den eviga
elden. Den heligaste och förnämsta plikten
är att vaka över att elden inte slocknar.
Olivier hade redan gjort sitt val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
