Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
JEAN-CHRISTOPHE
en bänk under ett kastanjeträds krona bredvid
en bronsfaun som dansade med en druvklase
i handen. Han tog upp sitt bröd och en
korvbit som voro inlagda i ett flottigt papper och
han åt långsamt omringad av en svärm
sparvar. På den gröna gräsmattan föllo
vattenkonstens fina strålar. I ett solbelyst träd
kutt-rade skifferblå duvor med runda ögon. Och
runt omkring hördes Paris’ ständiga sorl,
vagnarna rullade, det var ett bullrande hav av
steg och av gatans alla välbekanta ljud, en
porslinzinkares skrattlystna och avlägsna
flöjttoner, en gatuarbetares hammare som
klingade mot stenläggningen, en fontäns
kristallklara musik — hela den parisiska
drömmens gyllene och feberheta hölje — och den
lille puckelryggige pojken, som satt gränsle
på bänken med munnen full, skyndade sig inte
att svälja sin sista munsbit, han domnade bort
i en ljuvlig dvala, han glömde sin krokiga
ryggrad och sin bräckliga själ, han badade
i en oklar, berusande lycka.
»... Värmande ljus, rättfärdighetens sol
som i morgon kommer att lysa för oss, lyser
du inte redan? Allting är så härligt, så
vackert! — Jag är rik och stark, jag mår bra,
jag älskar... Jag älskar, jag älskar alla och
alla älska mig... Ack, vad jag är väl till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
