Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Fader Feuillet hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
JEAN-CHRISTOPHE
och bad honom gå, hon sade att hon avskydde
honom och hon dolde ansiktet i händerna.
Han gick, inte vidare stolt över sin seger. Han
hade stor lust att vända tillbaka, att draga de
små magra händerna åsido och att bedyra att
vad han sagt inte var sant, men hans stolthet
förbjöd honom att vända tillbaka. En dag
blevo Rainettes oförrätter hämnade. — Han
var xned kamraterna i verkstaden. De tyckte
inte mycket om honom, ty han höll sig
avsides och teg eller också talade han för
vårdat, på ett naivt, anspråksfullt sätt, som en
bok eller snarare som en tidningsartikel (han
var proppfull av dylika uttryckssätt). Den
dagen hade de börjat tala om revolutionen.
Han blev exalterad och en smula löjlig. En
kamrat tilltalade honom brutalt:
— Vad dig beträffar, så angår allt det där
dig inte alls. Du är för ful. I framtidens
samhälle får inga pucklar finnas. Man
slänger dem i vattnet, så snart de födas.
Han ramlade ned från sin
vältalighets-höjd. Han tystnade helt bestört. De andra
vredo sig i skratt. Under bela eftermiddagen
öppnade han inte munnen. Om kvällen
återvände ban hem. Han hade brått att dölja sig
i ett hörn och lida ensam. Olivier mötte
honom. Han blev slagen av gossens likbleka
ansikte; ban gissade sig till hans lidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
