Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Den första maj närmade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
JEAN-CHRISTOPHE
han. sig plötsligt och gick till pianot. Han
spelade inte vad han skrivit utan det som
flög i hans fingrar. En ganska sällsam
företeelse ägde då rum: allt vad han skrev
var uttryckt i en form som erinrade om hans
äldre verk, men allt vad han spelade föreföll
att komma från en annan människa. Det var
en besynnerlig värld, fylld med en kärv och
skarp luft, en förvirring, en våldsam och
sönderbruten villervalla som inte alls påminde om
den mäktiga ordning och logik som härskade
i hans övriga verk. Dessa oreflekterade
improvisationer, som undgingo samvetets
granskande öga, tycktes springa fram ur kroppen
mer än ur anden; de uppenbarade en själens
brist på jämvikt, en storm som samlade sig i
det framtidas fördolda djup. Christophe
märkte det ej, men Olivier lyssnade,
betraktade Christophe och var oklart ängslig. I sitt
nuvarande svaghetstillstånd hade ban en
egendomlig intuition, en skarpsynthet som
förlänade honom förmågan att se saker som
ingen annan märkte.
Christophe slog an ett sista ackord och
tvärstannade, varm ocli svettig och en smula
förvirrad. Han såg på Olivier med osäker
blick, skrattade och gick tillbaka till bordet.
Olivier frågade:
— Vad var det där, Christophe?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
