Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Den första maj närmade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
JEAN-CHRISTOPHE
döende fläkt. Denna konstnärliga oförmåga
kade länge utgjort en av Oliviers största
sorger. Att inom sig känna ett så intensivt liv
som man inte kan rädda ocli frälsal... Nu
var han undergiven. Blommorna behöva inte
synas för att blomstra. De äro vackrast på
de ängar där ingen plockar dem. Lyckliga
äro de blommande fält som drömma i solen.
— Här fanns ju inte mycken sol men Oliviers
drömmar frodades bäst i gråvädret. Vilken
mängd ömma, sorgsna, fantastiska historier
berättade ban ej för sig själv under dylika
dagar. Han visste inte varifrån de kommo.
De seglade som vita skyar på en blå
sommarhimmel, de smälte bort i luften och
efterföljdes av andra. Stundom förblev himmeln tom.
Olivier domnade stilla bort, tills drömmens
tysta farkoster med vitt utbredda vingar ånyo
gledo förbi.
Om kvällen kom den lille puckelryggige,
Olivier var så uppfylld av historier att ban,
leende och försjunken i tankar berättade
honom en bland dem. Ofta talade han inför
honom utan att gossen lät höra minsta ljud.
Olivier glömde nästan bort hans närvaro.
Christophe kom mitt i berättelsen och blev
så gripen av dess skönhet att ban bad Olivier
upprepa den. Olivier vägrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
