Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe hörde inte på.
— Christophe!
— Vad nu?
— Låt oss gå hem.
— Är du rädd? sade Christophe.
Han fortsatte sin väg framåt. Olivier
följde honom med ett sorgset leende.
Några leder framför dem, där det
tillhaka-trängda folket bildade en vall, upptäckte han
sin vän, den lille puckelryggige, som klivit upp
på en tidningskiosks tak; han höll sig fast med
båda händerna och satt hopkrupen i en
besvärlig ställning. Han blickade skrattande långt
bort över truppernas mur, sedan såg ban på
folkhopen med triumferande min. Han lade
märke till Olivier och sände honom ett
strålande ögonkast och så började han åter att
speja mot torget med ögon som vidgades i glad
förhoppning. På vad tänkte han? På det som
skulle komma! Han var inte den ende. Många
andra runt omkring honom väntade på ett
underverk. Olivier betraktade Christophe och
såg att även han väntade.
Olivier ropade på gossen och bad honom
stiga ned. Denne låtsades inte höra och tittade
inte längre åt det hållet. Han hade sett
Christophe. Han var belåten, att han fick utsätta
sig för faran i kravallerna, delvis för att han
ville visa Olivier sitt mod, delvis för att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
