Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
JEAN-CHRISTOPHE
slungade sig in i slagsmålet utan att ens ana
dess orsak. Han drömde inte om att Olivier
kunde vara inblandad däri; han trodde att
Olivier var långt borta i säkert förvar. Det var
omöjligt att se någonting av striden. Var och
en hade fullt upp att göra med att titta på den
som anföll honom. Olivier hade försvunnit i
folkvimlet likt en liten skeppsbruten båt, som
går till botten. Ett sabelstyng, som inte var
ämnat åt honom, träffade honom på vänstra
sidan om bröstet. Han föll, pöbeln trampade
på honom. Christophe hade sopats bort till
slagfältets motsatta håll. Han kände inte
minsta hätskhet, ban knuffades och knuffade
muntert, just som på en bymarknad. Han
tänkte så föga på sakens allvar, att han, då
en kolossal poliskonstapel tog honom i kragen,
fick det löjliga infallet att slå armarna om
hans liv och säga:
— En liten sväng, min fröken!
Men då en annan poliskonstapel klängde
sig fast på honom, ruskade han på sig som ett
vildsvin och dunkade dem med knytnävarna.
Han ville visst inte låta knipa sig. Hans ene
motståndare, den som gripit honom bakifrån,
ramlade ned på gatan; den andre blev
ursinnig och drog blankt. Christophe såg hans
sabelspets två tum från sitt eget bröst, ban
vek undan och vred om mannens handled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
