Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JEAN-CHRISTOPHE
kaden stod en oigenkännlig Jean-Ckristopke
ock skränade sin revolutionära sång som tjugu
röster upprepade.
Olivier hade blivit buren till Aurélie; han
var sanslös. Han lades på en säng i det mörka
gårdsrummet. Vid sänggaveln stod den lille
puckelryggige, alldeles skräckslagen. Berthe
blev till att börja med förtvivlad. Hon hade
på avstånd inbillat sig, att det var Graillot
som var sårad, och hennes första utrop, då hon
kände igen Olivier var:
— Vilken lycka! Jag trodde att det var
Leopold!
Nu fylldes hon av medlidande. Hon kysste
Olivier och stödde hans huvud. Med sitt
sedvanliga lugn hade Aurélie löst upp hans
kläder och anlagt det första förbandet. Av en
lycklig slump befann sig Manousse Heimann
på platsen med sin oskilj aktige vän Canet.
De hade, liksom Christophe, av ren
nyfikenhet gått ut för att se demonstrationerna. De
hade närvarit vid tumultet och sett Olivier
falla. Canet fällde strida tårar och samtidigt
tänkte han:
Vad hade jag på den här galejan att
göra?
Manousse undersökte den sårade och insåg
strax att han var förlorad. Han kände stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
